00:00
00:00
KURSER  / 
Fysik 2
/  Mekanisk vågrörelse

Interferens mellan vågor från två punktkällor

Författare:Fredrik Vislander
Så hjälper Eddler dig:
Videor som är lätta att förstå Övningar & prov med förklaringar
Allt du behöver för att klara av nationella provet
Så hjälper Eddler dig:
Videor som är lätta att förstå Övningar & prov med förklaringar
Allt du behöver för att klara av nationella provet

I den här lektionen ska vi avsluta avsnittet om vågor genom att titta på vad som händer då vågor från två punktkällor interfererar med varandra. Vi har i en tidigare lektion pratat om interferens, dvs vad som händer då två pulser befinner sig på samma plats i mediet vid samma tidpunkt. Om du känner dig osäker på detta, kolla in lektionen Pulser och vågrörelser.

Interferens innebär att om två vågor befinner sig på samma plats vid samma tidpunkt kommer de att interagera med med varandra. Vid dessa punkter skapas en resulterande elongation, som är summan av de båda enskilda vågornas elongationer (avvikelser från jämviktsläget). Vi måste vara noga med elongationernas tecken. Där vågornas elongationer har samma tecken förstärker vågorna varandra. Där vågornas elongationer har olika tecken motverkar vågorna varandra. Om elongationerna har motsatt tecken, och är lika stora kan elongationerna helt ”ta ut varandra” och den resulterande elongationen blir noll. 

Vi har även i förra lektionen talat om diffraktion, dvs fenomenet att då plana vågor möter ett hinder med en öppning böjs vågorna och utbreder sig istället radiellt på andra sidan hindret.

Vi ska nu titta på vad som händer då hindret har två öppningar, dvs vad vi kan betrakta som två punktkällor. I förklaringen kommer både begreppet interferens och begreppet diffraktion att användas.

När de plana vågorna träffar öppningarna får vi diffraktion, och vågorna utbreder sig radiellt på andra sidan hindret. Figuren visar vågtoppar i rött och vågdalar i blått. En våglängd är alltså avståndet mellan en röd linje och nästa röda linje. De radiella vågorna från respektive öppning härstammar från samma plana våg, vilket innebär att de har samma våglängd och samma frekvens, de har vågtoppar och vågdalar samtidigt. Vågorna är i fas med varandra.

I figuren ser vi att det finns punkter där två vågtoppar eller två vågdalar möts. Några av dessa punkter är markerade med röda prickar i figuren. Här får vi konstruktiv interferens, dvs här kommer amplituden att vara dubbelt så stor. Vågorna är i fas med varandra.

Vi ser även att det finns punkter där en vågtopp möter en vågdal. Några av dessa punkter är markerade med blå prickar. Här får vi destruktiv interferens, utsläckning. Vågorna är i motfas och amplituden kommer vara noll i dessa punkter. Sådana punkter kallas noder.

Vi sammanbinder alla röda prickar ut från en punkt vid hindret, detta ger en buklinje. I alla punkter längs en buklinje är amplituden maximal. Mitt emellan punktkällorna bildas alltid en buklinje, denna kallas centralmax

Vi sammanbinder alla blå prickar (noder) ut från en punkt vid hindret, detta ger en nodlinje. I alla punkter längs en nodlinje är amplituden noll.

Om detta sker i vatten kommer vi omväxlande få områden med höga vågor och områden med helt stilla vatten. 


https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Doubleslit.gif

I videon går vi igenom hur dessa punkter med konstruktiv och destruktiv interferens hänger samman med vågornas våglängd och hur långt vågorna har färdats från respektive punktkälla. 

Sammanfattning: Interferens mellan vågor från två punktkällor

Destruktiv interferens

Vägskillnaden mellan vågorna är ett udda antal halva våglängder.

 s=s2s1=(k+12)λ\bigtriangleup s=s_2-s_1=\left(k+\frac{1}{2}\right)\text{λ}s=s2s1=(k+12 )λ , där k=0, 1, 2, 3,k=0,\text{ }1,\text{ }2,\text{ }3,…k=0, 1, 2, 3,… 

Detta ger att:

 s=\bigtriangleup s=s= λ2, 3λ2,5λ2,\frac{\text{λ}}{2},\text{ }\frac{3\text{λ}}{2},\frac{5\text{λ}}{2},…λ2 , 3λ2 ,5λ2 ,…  

Konstruktiv interferens

Vägskillnaden mellan vågorna är ett jämnt antal halva våglängder.
Vågorna har färdats lika långt.
Vägskillnaden är ett antal hela våglängder.

 s=s2s1=kλ\bigtriangleup s=s_2-s_1=k\text{λ}s=s2s1=kλ , där k=0, 1, 2, 3,k=0,\text{ }1,\text{ }2,\text{ }3,…k=0, 1, 2, 3,… 

Detta ger att:

 s=0, λ, 2λ, 3λ,\bigtriangleup s=0,\text{ }\text{λ},\text{ }2\text{λ},\text{ }3\text{λ},…s=0, λ, 2λ, 3λ,… 

Om vi mäter amplituden längs en tänkt linje på ett visst avstånd från punktkällorna kommer vi omväxlande få punkter med maximal amplitud och punkter med amplituden noll. Dessa punkter kallas för maxima och minima, och numreras enligt figuren nedan. Längs med symmetrilinjen kommer vågorna hela tiden ha färdats lika långt från ”sin” punktkälla, dvs här finns alltid konstruktiv interferens och maxima. Denna linje kallas därför centralmax. Detta sammanfattas nedan.

Maxima och minima

Exempel 1

Två små högtalare är kopplade till samma tongenerator enligt figuren. Högtalarna sänder ut en ton med en viss frekvens. En mätning visar att punkten  PPP   ligger på andra nodlinjen. Vilken frekvens har tonen?

Lösning

Högtalarna är kopplade till samma tongenerator och sänder därför ut ljud som är i fas, dvs högtalarnas membran oscillerar i samma takt. Att punkten PPP  ligger på 2:a nodlinjen innebär att en vågdal och en vågtopp möts här, vi har destruktiv interferens. Vi vet även att skillnaden i sträcka som respektive ljudvåg har färdats för att nå punkten  PPP  är 32\frac{3}{2}32  våglängder:
 s=\bigtriangleup s=s= 32\frac{3}{2}32  λλλ  

Sträckan från  H1H_1H1  till  PPP  betecknas s1s_1s1, och sträckan från  H2H_2H2  till  PPP  betecknas  s2s_2s2 . Vägskillnaden är alltså:
 s=s2s1\bigtriangleup s=s_2-s_1s=s2s1 

Vi sätter uttrycken för  s\bigtriangleup ss  lika med varandra och löser ut våglängden:

 s2s1=s_2-s_1=s2s1= 32\frac{3}{2}32  λλλ  

 λ=\text{λ}=λ= 2(s2s1)3=2(0,330,25)3=\frac{2\left(s_2-s_1\right)}{3}=\frac{2\left(0,33-0,25\right)}{3}=2(s2s1)3 =2(0,330,25)3 = 0,533 0,533…\text{ }0,533…   m  

För att beräkna frekvensen använder vi sambandet v=λfv=\text{λ}fv=λƒ .

 f=f=ƒ = vλ=3400,0533=\frac{v}{λ}=\frac{340}{0,0533…}=vλ =3400,0533… = 6375 6375\text{ }6375   Hz

Svar: Frekvensen är  6,46,46,4 kHz.

Exempel 2

Två små högtalare arbetar i takt. Högtalarna har ett inbördes avstånd på  707070  cm. På avståndet  1,31,31,3  m från högtalarna används en mikrofon för att mäta ljudintensiteten vid olika punkter längs med linjen  LLL.

Vid punkten  PPP  uppmäts ett ljudmaximum. Mikrofonen flyttas sedan nedåt och uppmäter efter en viss sträcka ett ljudminimum. Mikrofonen fortsätter att förflyttas nedåt och uppmäter då ett nytt maximum, sedan ett nytt minimum och till sist ett nytt maximum i punkten  QQQ. Avståndet mellan  PPP  och  QQQ  uppmäts till  1,01,01,0  m. Bestäm ljudets frekvens.

Lösning

Av texten kan vi dra slutsatsen att mikrofonen går från centralmax (PPP), passerar 111:a minima, 111:a maxima, 222:a minima och stannar på 222:a maxima (QQQ). Vi vet att vägskillnaden mellan respektive högtalare och  QQQ  då måste vara två hela våglängder, dvs s=2λ\bigtriangleup s=2\text{λ}s=2λ. Det innebär att vi kan skriva

 2λ=H1QH2Q2\text{λ}=H_1Q-H_2Q2λ=H1QH2Q

 λ=\text{λ}=λ= H1QH2Q2\frac{H_1Q-H_2Q}{2}H1QH2Q2   

För att kunna beräkna våglängden behöver vi alltså veta avstånden  H1QH_1QH1Q  och  H2QH_2QH2Q . Här kan vi använda geometri och i synnerhet Pythagoras sats.

För att hitta  H1QH_1QH1Q  kan vi använda följande rätvinkliga triangel:

Avståndet vi söker är hypotenusan i den blå triangeln. Vi har den ena kateten, triangelns bas, det är avståndet mellan högtalarna och linjen LLL, dvs l=1,3l=1,3l=1,3  m. Den andra kateten, triangelns höjd, kan vi få som summan av halva avståndet mellan högtalarna och sträckan PQPQPQ,  dvs  PQ+d2PQ+\frac{d}{2}PQ+d2  . Pythagoras sats ger då:

 H1Q=l2+(PQ+d2)2=1,32+(1,0+0,35)2=1,87H_1Q=\sqrt{l^2+\left(PQ+\frac{d}{2}\right)^2}=\sqrt{1,3^2+\left(1,0+0,35\right)^2}=1,87…H1Q=l2+(PQ+d2 )2=1,32+(1,0+0,35)2=1,87…  m

Samma tillvägagångssätt för avståndet H2QH_2QH2Q ger följande triangel:

Här får vi den vertikala kateten som sträckan PQPQPQ minus halva avståndet mellan högtalarna, dvs  PQd2PQ-\frac{d}{2}PQd2  . Vi får följande ekvation:

 H2Q=l2+(PQd2)2=1,32+(1,00,35)2=1,45H_2Q=\sqrt{l^2+\left(PQ-\frac{d}{2}\right)^2}=\sqrt{1,3^2+\left(1,0-0,35\right)^2}=1,45…H2Q=l2+(PQd2 )2=1,32+(1,00,35)2=1,45…  m

Vi kan nu beräkna våglängden:

 λ=\text{λ}=λ=  H1QH2Q2=1,871,452=\frac{H_1Q-H_2Q}{2}=\frac{1,87…-1,45…}{2}=H1QH2Q2 =1,87…1,45…2 =  0,2100,210…0,210…  m. 

Till sist använder vi sambandet v=λfv=\text{λ}fv=λƒ   för att beräkna frekvensen:

 f=f=ƒ =  vλ=3400,210\frac{v}{\text{λ}}=\frac{340}{0,210…}vλ =3400,210…   =1616,2=1616,2…=1616,2…  Hz

Svar: Frekvensen är 1,61,61,6  kHz.

OBS! I exempel och uppgifter utgår vi från att ljudhastigheten i luft är 340340340 m/s.